Balsam för själen.

Efter en lång.
Väntan.
På sommarlovets riktiga början.
På semestern.
På kompisarna.
Kom dom.
Hela gänget. 

Frågan var.
Hur det skulle fås plats.
Ett par extra stolar vid matbordet.
En gäst i vardagsrummet.
Fem gäster på vinden.
Fyra finndjävlar i lekrummet.
Och en stor trädgård.
Löste allt.
70 kvm kändes inte ens trångt.

 
Gästerna tog med sig den svenska värmen.
Som efter ett par veckors regn.
Gjorde underverk.
Allt kunde göras ute.
Lagas mat.
Lekas.
Kissas.
Lösas korsord.
Läsas.
Jobbas.
Torkas kläder.
Och utflykter kunde göras.

Är man i Jyväskylä.
Bör man ju se backhoppningsbacken.
Här har Matti Nykänen hoppat.
Och här fick gästerna.

Inte bara åka hiss hela vägen till toppen.
Utan även se hela stan från ovan. 

Sen helt plötsligt.
Var det dags.
För backhoppsträning.
Papporna och barnen.
Såg åkare efter åkare susa nerför backen.
Både från toppen och från åskådarplats.
Mammorna hölls sig på avstånd.
Efter en lätt svindel.
Fika intogs.
Högst upp i backen.
På en plätt mjukt konstgräs.

Det var nästan tomt.
På hoplop. 
Ingen annan var där när solen sken ute.
Men barnen trivdes. 

På leklandet i många timmar.
Lite mat emellanåt.
Sen nya tag. 

Även dom vuxna gästerna.
Verkade ganska nöjda.
Det fanns ju wifi.
Och sen fanns det loppisar.
Stora härliga loppisar.
Alldeles i närheten.
Alldeles fulla med fynd.

 

En svettig utflykt.
Till både shoppinggatan i centrum.
Och hamnen.
Blev av.
På stan.
Fyndades som väntat.
Inte mycket.
Förutom glass och godis.

Och trots att det var.
27 grader varmt.
Gav sig alla gästerna och finndjävlarna av.
Till blåbärsskogen.

Det var varmt och soligt.
Och alldeles fullt.
Med blåbär.
Barnen lekte på stenbumlingarna.
Gästerna plockade.
12 liter blåbär.
På hemvägen.
Fanns som tur en gammal timmerstuga.
Med både fika och öl.

Mest utflykter gjordes dock.
Till stranden.
Där det döks och simmades.
Varje dag.
Bättre och gladare badgäster.
Är nog svårt att hitta.

Och när en hyfsat gravid gäst.
Dök från bryggan.
Höll andra badgäster andan.

Men när Einar lärde sig dyka.
Hurrades det högt.

Stackars Einar som även.
Ramlade ner för vindstrappan.
Men som tur var undslapp med en bula.
Och att skrämma slag på dom vuxna.
Barnen skötte sig.
För det mesta exemplariskt.
Vera och Hilda lekte i lekstugan.
Aron och Tage slogs med sjörövarsvärd.
Einar spelade gärna spel med vuxna.
Alla spelade gärna på i-paden.
Alla njöt av varandras sällskap.

På kvällarna.
När barnen somnat.
Bastades det.
Med allt vad det innebär.
Fula handdukar.
Ölprovning.
Bastukorv.
Doftolja.
Lavendelhonung.
Och samtal.
Ibland hanns det även med en kvällspromenad.
I kvällssolen.
Carola hann nog med mest.
Allt från hallonplockning.
Till morgonjogg.
Det var ett hårt slag.
När tiden för gästerna hemresa var ett faktum.
Vera grät.
Ritade teckningar föreställande gästerna.
Krävde att hon kallades Hilda.
Mamman rensade blåbär.
Och flydde ut till hallonsnåret.
Kanske grät hon också.

Tack.
Älskade gäster.
För solen.
För blåbären.
För det underbara sällskapet.
Kom hit igen.
Snart.